Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaggvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
VAGGVISAN.
husly, och snart satt jag framför en doftande
kopp kaffe, som gjorde godt i min frusna
lekamen.
Stor-Ingborg var lika språksam som
välvillig. Sedan kaffet var inmundigadt, placerade
hon mig framför brasan, och när hon stökat
undan på kaffebordet, satte hon sig bredvid mig
och började prata. Samtalet rörde sig om alt
möjligt. Så när jag skulle gå och lägga mig,
sade hon:
»Han ser mig just inte ut att vara bangen,
ifall han skulle få se eller höra något oknytt.»
Jag smålog naturligtvis smickrad åt hennes
ord och sporde:
»Spökar det då här?»
»Ånej, inte precis. Det är bara en storsa,
som brukar gå här uianför i skogen och sjunga
ibland.»
»En vaggvisa?»
»Hur kan han veta det?»
»Emedan hon har mördat ett barn, förstås.»
»Har han då hört talas om det?»
»Nej, men det är alltid så, när det spökar i
fäbodstugorna. Det är endast flickans historia,
som växlar. Och den här flickstackarens öde
talar ni nog om för mig, om jag ber vackert.»
»Det skall jag göra, eftersom han sade
’flick-stackaren’. Ty det förtjänte hon att heta. Jag
har aldrig tyckt så synd om någon människa
som om Bendikt.»
Hon kastade ett par vedträn på brasan.
»Det har aldrig funnits en sådan storsa i
Hallens socken. Allting kunde hon. Vare sig
det var fråga om väfnad, sömnad eller
matlagning, redde hon sig lika bra. Och alt hvad hon
gjorde gick så ledigt och lätt, att man vardt sit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
