Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaggvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
VAGGVISAN.
nom — han hette Blommert, Alla pojkarne
blefvo nu ursinniga på honom, och de gamla unnade
icke en främmande att draga iväg med socknens
finaste storsa, ty det var hon, ändock hon var
bara torpardotter. Det var ju då också nästan
allmänt den tron, att hvarenda vidfaring
nödvändigt måste vara en fant. Ju mera ondt de
sade om honom, dess bättre fann hon honom.
Det var precis som om hon varit förtrollad. Jag
vet ej hvilken af dem det var, som först begynte
visa af sina känslor — jag tror nästan, att det
var hon; men säkert är, att de blefvo lika galna
bägge två. Ingen människa här i bygden hade
sett något liknande förut. Till sist gick det
så långt, att han målade Bendikt såsom jungfru
Maria på altartaflan. Flere, som sågo det,
tyckte det var syndigt, och de foro till prosten
Arb-man i Sunne för att få honom att taga bort
taflan, då inte vår egen pastor ville göra det. Men
då prosten en stund stått och betraktat taflan,
begynte tårarne rinna på honom, och han sade,
att han gärna skulle ha velat taga ner taflan för
att få ha den i sitt eget hem, men han ansåg
sig ingen rätt ha att beröfva Guds hus en sådan
prydnad. Och så fick taflan sitta. Till jul
invigdes kyrkan, och en sådan julotta har det
aldrig varit sedan dess i Hallens kyrka.»
»Och Blommert?» sporde jag för att återföra
Stor-Ingborg till det egentliga ämnet.
»Han for till Stockholm och skulle, då det
blef öppet vatten, komma och hämta Bendikt.
Men han kom inte, utan skref i stället och
sade, att han skulle komma till hösten — jag har
glömt, hvad han förebar såsom förhinder.
Bendikt trodde honom som guld men var i alla fall
ledsen och började falla af. På våren bad hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>