- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
46

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Modern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46 ’

det blå guldstieckade baneret, som svajade för vinden,
och lät säga honom, att han borde låta sin stålklädda
ryttarskara, som höll bakom honom till banerets be-
täckning, bryta in i fiendens hopar på det ställe hon
ahvisade. Tjenaren lydde, ilade, så fort hans krafter
medgåfvo, till herr Birger, träffades under vägen af
mer än en fiendtlig pil, men hann likväl, blödande ur
flera sår, fram till riddaren och sade honom, innan han
uppgaf andan, med bruten stämma hans kära moders
befallning. Birger fann, att den ädla frun hade rätt,
att hon väl uppfattat ögonblickets vigt, och ropade till
sina kämpar: »Upp, bröder, för Sankt Erik och för
hans sista ättling!» störtade, i spetsen för sin skara,
fram mot fienden, öfverändakastade fotfolkets leder,
bröt dess slagtordning och afgjorde segern för de
sina.

Då sade folket, att fru Ingrid uppkallat ur jorden
dessa skaror, som med oemotståndlig kraft stormat fram
öfver slätten och nedgjort det danska hjelpfolket och
Knuts anhängare, och att de sedan gått till jorden till-
baka och åter upplöst sig i de ämnen, hvaraf hennes
maktord för ögonblicket danat dem.

Nu satt hon äfven uppe i tornet, tyst skådande öfver
fältet. Det var en frisk februari-dag; solen kastade
sina sneda strålar mot snön, som lyste af tusende si-
nom tusende diamanters glans; himlen var klar, ingen
vindfläkt rörde sig, och röken från de kringliggande hu-
sen och byarna steg lodrätt mot höjden och bildade
gråa pelare, som bröto slättens hvita färg.

»Jag ser ingenting, mer än snön, som gör ondt i
mina skumma ögon,» sade hon, »och hör ingenting an-
nat, än fjerran röster från Skenninge, der allting nu
lärer vara i rörelse. Det blir kallt häruppe, och jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free