- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
53

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Modern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

»Och han har således för er lyftat på framtidens
förlåt, liksom jag finner, att han gjort det på denna
tidens, eftersom ni vet, hvad jag trodde ingen här på
orten skulle känna? Kanske har då min moder äfven
erfarit något om sina söners och efterkommandes öde?
Skulle hon väl finna för godt, att uppdaga något deraf?»

»Och hvartill skulle väl det gagna dig? Men så är
det icke. Ve öfver menniskan den stund, hon kände
sin framtid! En sådan kännedom var det, som våra
första föräldrar eftersträfvade. Vår stammoder bröt i
sin djerfbet frukten på kunskapens träd, och denna
första synd födde af sig alla andra synder, och med dem
alla olyckor. Bort det, att jag någonsin skulle inbilla
mig att veta, hvad som Gud vill hålla doldt för oss,
och om jag visste det, skulle jag icke begå den dårska-
pen, att yppa hvad jag visste, och allra minst för den,
jag så önskar allt godt som dig, min son. Men I
ären båda trötta af resan och längten till edra rum —
är det icke så?»

Birger försäkrade, att han ej kände den minsta trött-
het, och att en bättre vederqvickelse ej kunde beskäras
honom, än hans moders lärorika samtal. Men fru In-
grid syntes icke hågad att nu fortsätta det, försäkrade
att hon sjelf var trött, och förafskedade de båda män-
nerna, tilldess de åter skulle träffas vid aftonbordet.

Vid detta gjorde fru Ingrid många frågor efter Bir-
gers hustru och barn, om tillståndet vid hofvet, om
konungen och om hans fromma drottning, fru Katha-
rina. »Deras äktenskap är icke välsignadt med några
arfvingar, ehuru det eljest säges vara lyckligt?» sade hon.

»Ja, fru Katbarina är en lika ädel som skön qvinna,»
svarade jarlen, »och den gemål, som eger hennes kärlek ,
har skäl att prisa sig lycklig. Det är likväl endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free