Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Några andra samlades kring de talande; man med-
delade hvarandra sina anmärkningar och fann medhåll
å ömse sidor. En nygift borgarhustru mente, att den
ene af ryttarne, den unge svartklädde mannen, hade
ett så adeligt skick oeh var så skön att påse, att han
väl kunde förtjena att åtminstone vara jarl; men en
äldre matrona förehöll henne ett sådant opassande tyc-
ke, sägande, alt visst var ungdomen nu för tiden myc.
ket inbilsk och påflugen, men man flyger inte, straxt
man krupit ur skalet, upp till jarlsvärdigheten, för det
man har rödt och hvitt på kinderna och tycker om sin
person. En gammal man trodde sig i den äldre igen-
känna herr Magnus Måneskölds äldste son, hvilken han
för flera år tillbaka ofta sett, och som han visste icke
var någon storvexl herre. Var någon af dem jarlen,
så var det säkert han.
»Den der lilla gubben i blå rocken, hi, hi, hit»
skrattade den sluge Åke Trulsson. »Jo, då hittar ni
just rätt på, fader Jöns Mathisson! En jarl, som inte
kan bestå sig annat, än cU stycke Wisby-kläde till
rock, som inte har råd att på en högtidsdag, som
den här, svepa sin lekamen i en bit syndal eller bal-
dakin! Nej, så klent må det väl inte heller stå till i
hofgården och inte en gång på Bjelbo herresäte.»
»Det ges ändå folk, som tro att kläderna inte ut-
göra mannen, och att, om man klädde en hare i gyl-
lenduk, så blef han ändå inte annat än en hare,» er-
inrade den gamle Jöns Mathisson, och fick derimed de
skrattande på sin sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
