Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
»Mig, eders nåde? Jag förstår icke» . . . .
»Jo, jo, den som skipar lag efter Skenninge stads-
rätt, kan ej vara annat. Ni må tro, att den är känd
äfven deruppe hos oss i Upland, der det heter: ”Från
Skenninge rält och Wadstena slätt bevare oss milde
herre Gud!” I min ungdom mins jag, att en stackars
satan, som begått en kyrkostöld af endast sex styfver,
derföre dömdes till döden. Jag fann det redan då nå-
got hårdt, och så finner jag det ännu; men ännu hår-
dare är det, att ingen får vädja ifrån eder domstol till
en högre, och således är utestängd från skydd af Sveri-
ges allmänna lag och laga stadgar. Det der allt skola
vi framdeles talas vid om, när tidens läglighet så med-
gifver. Och nu, Gud vare med er, min gode mäster
Lars — jag kallar er så, emedan det namnet har blif-
vit mig kärt.»
Borgmästaren ville följa honom, men han skjöt ho-
nom tillbaka, erinrande att han icke var någon frem-
ling i »Göthalands hufvudstad», enär han vore barnfödd
i trakten och mer än en gång som en liten pilt lekt
på des$ gator. De wälska herrarna och de inhemska
kyrkofädren behöfde bättre hans omsorg och vård, och
af dem, tillade han med en dragning på munnen,
hade borgmästaren att vänta en rik vedergällning för
sin möda i andelig själaspis och aflat åtminstone för
hela sin lifstid. »Jag tror, att de icke skola behöfva
gifva er mer, än en vecka hvardera — och det är väl
det minsta de kunna göra — då det räcker till för er
och kanske för edra barn med, ty de svarta rockarna
härstädes synas mig verkligen som sanden i hafvet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
