- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
87

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mötet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

moder tänker om det ena och andra, emedan hon ej har
någonting annat att beställa?»

»Vid mitt svård, moder, funnes vid konung Eriks
rådsbord många sådana kjortlar, så ville jag prisa ho-
nom lycklig, och mig med. Åtskilliga af råden med
:skägg tala mer, än de borde; du åter talar stundom
mindre, än din son önskade. Det är icke af fåfänglig
nyfikenhet jag frågar, det är derföre, att mitt eget för-
stånd står stilla i anseende till den mannen, och mitt
eget hjerta vill icke gifva mig något råd. Derföre
spörjer jag dig, moder, ty hvad du säger, det kommer
på en gång från hufvudet och hjertat.»

»En gång,» sade nu fru Ingrid, »kom en pilgrim från
Jerusalem hit och begärde gästfrihet. Han hade hört
många sagor och gåtor i Österlandet, och jag fann både
nöje och uppbyggelse af hvad han deraf förtäljde. Nå-
gra af dem ha fästat sig i mitt minne, och deribland
en, som jag vill berätta, om det lyster dig att höra.»

Jarlen gaf ett tecken af vördnadsfullt bifall, och
hans moder återtog:

»Ett ungt lejon, som nyligen ärft sin faders thron,
skulle välja sig rådgifvare. Han såg sig omkring i sin
faders rådkammare, men ingen af dem, han der fann,
behagade honom. Det var, tyckte han, en alltför säll-
"sam och brokig blandning, stygg att påse och obehag-
lig att höra, med deras många olika läten. Elefanten
var så tung och klumpig, och när han inträdde i rum-
-met, darrade golfvet under hans fötter, och när han
skulle vända sig om, måste alla andra springa upp på
väggarna, för att lemna honom plats. Björnen var så
tvär och butter, räfven så smilande och vipsig, och or-
men så slingrande och falsk. ”Jag begriper icke,” sade
den unge konungen, ”huru min fader kunde välja sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free