Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
derpå, fattade tågets ena ända mellan sina tänder, höll
upp sin svans, och lät vinden drifva sig öfver. Här
lindade han tåget behändigt kring en trädstam, och
:björnen och elefanten hjelptes åt att hala färjan öfver
floden. När man beträdt den motsatta stranden, sade
elefanten:
”Nogsamt hafva vi insett, herre konung, hvad som
föregår i ditt sinne. Du ledes vid oss och söker dig
andra tjenare; men innan du förskjuter dem, din fader
valt, må du likväl besinna våra egenskaper. Icke hade
ormen kunnat göra hvad jag gjorde vid klyftan, icke
jag hvad han gjorde vid grottan, och ingendera af oss
hvad räfven och björnen här utfört. Hvar och en af
.e6s kar dock bli nyttig på sin plats, men dig tillhör att
ställa oss derpå, ty derför har Allah — så benämna
Österlänningarne sin Gud — gifvit dig styrelsen öfver
djurens rike. Fordra af oss hvad vi förmå, men fordra
icke annat; använd oss i rättan tid, och du skall finna
oss skickliga och villiga till hvad du kräfver.”
Lejonet fann, att den vise elefanten hade rätt, och
nyttjade sin faders tjenare hvar och en på sitt ställe;
dock begagnade han aldrig elefantens snabel, der or-
mens smidighet behöfdes, eller räfvens list, der björ-
nens styrka fordrades.»
Sedan fru Ingrid sålunda slutat sin saga, steg hon
upp, gaf sin son shanden och lemnade tigande rummet,
der Birger qvarstannade, försänkt i djupa tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
