- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
102

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mötet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102
” »Jag menar, att vi ba kastat stenar i hans park och
träffat just liljan i lustgården. Han underhåller nem-
ligen en kärlekshandel med den der storordige mäster
Laurentii dotter.»

»Åhå, är han af det slaget! Nå, då är ingenting
förloradt. Tvärtom kan på en gång hans sinneslusta
befrämjas och hans samvete uppskrämmas.»

»Smickra dig ej dermed, cminens; gossen får icke
anses som en vanlig adlig ungersven. Ilan älskar tär-
nan i all tukt och ära, och ernar upphöja henne till
sin välborna husfru; men om nu dottern blifver för-
klarad för frillobarn och oäkta, så skall hans andäktiga
sinne finna betänkligheter, hvilka icke en gång hans
älskogsglöd torde kunna öfvervinna.»

»Sancta Barbara, det var rätt illat Kan du icke
uttänka något medel, att draga oss ur spelet?»

»Jag kan och får icke synas, och allra minst bör jag
visa mig såsom herr kardinalens medhållare och hjel-
pare i denna fråga. Det vore att objelpligt bryta med
vår ursa major, med hvilken jag håller på att kom-
ma på allt bättre fot. Här måste du sjelf handla,
Guglielmo. Just yoglingens samvetsgrannhet kan här
bli vår bästa bundsförvandt, ty den och fromheten äro
hans svaga sidor.»

En dag efter detta samtal infann sig kardinalen,
åtföljd af endast ett par tjenare, vid Bjelbo, der vär-
dinnan med vördnad, men kallt, emottog den högt upp-
satte andlige. Carl, som gått honom till mötes med
alla tecken af andaktsfull aktning, som då hap första
gången såg honom i jarlens sällskap, röjde likväl i hela
sitt väsende en tvungenhet, nästan en beklämning,
hvilken ej kunde undgå ett så uppmärksamt öga, som
den besökandes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free