Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
»Ursäkta mig, gode fader,» genmälte den andre,
»men för ert heliga kall talar ni stundom alltför myc-
ket som ett verldens barn. Då jag denna morgon steg
” upp från min bädd och gick till stranden, var det än-
nu i gryningen; snart höjde sig likväl solen öfver träd-
topparna och dansade så herrligt, för att visa sin fröjd
öfver Herrans uppståndelse, och när det liflösa tinget,
som den lysande stjernan ändå är, så firar den högtid-
liga dagen, skulle då vi, som äro förnuftiga väsenden,
och hafva hört det uppenbarade ordet oss förkunnas,
glömma vår skyldigbet och icke uppstämma hans lof,
utan förnedra Påsken med ringare företag?»
»Den der vackra sagan,» anmärkte patern, icke utan
en liten dragning på munnen, »som skulle pryda sitt
ställe i hvad legend som helst, bör den ädle herrn icke
förgäta alt omorda nästa gång, han håller tal till fol-
ket; men då bör det ske i akt och mening att säga
dem, huru Herren är med oss, och att solen dansat i
glädje öfver vår saks framgång, som han förutsåg. Har
jag icke rätt, herr Knut Eriksson?»
»Det bar,» svarade den tillfrågade, »den vördige pa-
ter Ragvaldus, nu som alltid, han må tala i andliga
eller verldsliga ämnen. Mina knektar begära ingen-
ting bättre, än att blifva förda öfver strömmen, och
tillfället synes högst gynnande. Efter de underrättel–
ser, mina spejare kunnat inhemta, har endast en liten
hop flyktiga bönder och väpnade, som vår ankomst
uppskrämt ur sin dvala, i oordning begifvit sig öfver-
till andra stranden, der de sannolikt längesedan skin-
grat sig åt hvar sitt håll, ty sådant var talet ibland
dem. Nu är vägen fri, men dröja vi, så skulle det lätt -
kunna hända, att berr Birger hinner upp oss med sina
fylken, och då kommer det åtminstone att kosta blod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
