Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
»De äro, vid Sankt Pehr! när jag undantager min
kära frände, den så kallade kungasonen, och munk-
knekten, den tonsurerade skälmen i brynja, så litet
värda, att jag icke vet hvad du skall göra med dem,
ty de kunna svårligen betala någon lösen, utan torde
tvärtom komma alt kosta rätt vackert i rep åt böd-
larne och gisslar åt stock-knektarne, ty balsen och
rygghuden är väl det enda de ba att släppa till, tänker
jag. Men anföraren ensam uppväger hundra tusen så-
dana trasiga lymlar, och bade icke du varit, så sutte
jag kanske nu i bans ställe, bakbunden på en häst,
eller ginge fru Ingeborg redan i sorg-dok. Tag der-
före så många du vill af den trossen, och gör med
dem hvad dig lyster, men inga andra än dem, du kan
hafva någon nytta af, ty de öfriga höra lagen till, glöm
icke det!»
»Heder och tack, ädle herre! då har ni vedergällt
mig mer, än jag vågat hoppas.» Han vände om sin
häst och satte i sporrstreck af till den tropp, som för-
de fångarne.
Jarlen återsåg honom ej förr, än om aftonen i her-
berget. »Nå,» frågade han, »du har väl fickorna fulla
af silfver och guld, som dina tappra fångar erlagt i
lösen ?»
»Ja,» svarade Herbert, »jag har sannerligen blifvit
rik af den lösen jag erhållit.»
»Det vore sällsamt!» ropade jarlen förvånad.
»Ers nåde tillät mig laga på min lott alla dem, som
egde något annat, än halsen och rygghuden. Jag fann
dem allesammans bafva något mer.»
»Och hvad då?»
»Jo, ett klent förstånd, som varit lätt att förleda,
starka armar, som kunde nyttjas att köra plogen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
