Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
släppa dem, så skulle han och konung Erik kunna lita
på dem, som på sina egna barn, och de skulle i alla
sina dagar bedja Gud för de ädle herrarne.»
»Och du trodde på de fagra orden och släppte de
skurkarne lösa allesammans?» frågade Birger med ryn-
kade ögonbryn. »Vet du då icke, att mången lofvar i
sin nöd, hvad han ej kan hålla för siu död?»
»Väl vet jag det,» svarade Herbert, »och tror ej hel-
ler på stackares löften, som de, ej ba någon nytta af
alt hålla. Men en sådan hafva de verkligen, ty dem
är bättre vara hemma och arbeta, än ligga i skogarna
och svälta, när icke en segrande anförare kan betala
dem med plundring och rof, och derpå är nu icke att
räkna, efter hvad de sjelfve kunnat erfara. Nu kände
jag likväl fåglarne, och visste, att ibland dem funnos
åtskilliga korpar, som antingen icke ha något benr,
eller ingen lust alt arbeta, som tycka mer om alt ströf-
va omkring på vägar och stigar och beskatta bonden
och de vägfarande, än gräfva och tröska, som hellre
nyttja yxan, alt slå menniskor ihjel med, än att fälla
träd och hugga ved, och som, för att lyckas bättre i
sina företag, skulle förleda åtskilliga af de enfaldiga
att sälla sig till deras följe. Derföre sade jag till dem:
”Du, Matts Trulsson, du, Stig Harfot, du, lie Jan,
— och några andra dylika — ni följen med, att den
stränge lagmannen må besluta öfver eder; och ni —
det var några af knektarne från Nyköpings slott —
som glömt er trohetsed mot hans nåd, konung Erik,
och låtit den skurken Knut Eriksson narra er, att falla
till upprorsmakarens parti, öfver eder har herr jarlen
förbebållit sig att serskildt döma; men ni öfriga må
tåga bem hvar och en till sitt. För den här gången
slipper ni med blotta skrämseln; men skulle det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
