Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
mig, och yppar sig något tillfälle att förhjelpa mäster
Lars till ett fetare brödstycke, eller snarare till en vi-
dare kåpa, än den han nu bär, så glöm icke bort ho<
Bom och hans son.»
Birger såg på ynglingen. »Och det är alltsammans?»
frågade ban. »Du begär ju ingenting annat, än hvad
jag i alla fall måste göra, hvad jag icke kan undgå,
ty din lärde fader förtjenar verkligen något bättre, än
att gå och läsa messan får bondlurkarne i Kämpestad.
Men du sjelf? Hvad skall jag väl gifva dig? I rådet
kan du icke komma, ty dertill är du ännu för ung och
af för ringa börd, och de gamla gråskäggen skulle gul-
ma af harm, om jag toge ditin en sådan, som icke en
gång är en man af vapen. Något krig ha vi icke mer,
och att ställa dig bland mina hirdmän, dertill är du
alideles för god. . . . Men vänta — något kan jag ändå
gifva dig. Ser du det här?» — Han knäppte härvid
af sig svärdet. — »Det här bar den långe Knut vid
Sparsällra, och när några af våra knektar, som omrin-
gade honom, då han, sårad i bröstet och i högra armen,
icke längre kunde föra det, fattade i hans bälte och
trodde sig ba honom fast, då lossade han spännet, gaf
sin häst sporrarna och lät de dumma karlarne stå der
gapande, med buren i hand, hvarur fågeln flugit. Man
förde då svardet, i stället för egaren, till konung Erik.
Det var för långt för honom, liksom det verkligen är
för mig, men ändå räckte hans nåde mig det och sade,
att jag skulle bära det, som en hugkomst af den dagen.
Det har jag hittills gjort, men det var egentligen en
olycklig gåfva och en blodig hugkomst. Sedan den ti-
den har det väl icke burits af en upprorsstiftare och
fredsförstörare och icke heller färgats af svenskt blod;
men tungt har det varit mig. att bära, icke endast för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
