Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
från de båda höga anförvandterna, utan att något ord
undfallit dem, som gaf tillkänna, att de visste hvad som
föregick, eller att Erik ville rygga sitt löfte.
Kort efter det de kungliga hästbårarna uttågat från
borggården, fylldes den af en stark tropp beväpnade,
lansbärare, bågskyttar och stålklädda ryttare. Befälet
öfver dem alla förde Herbert Larsson. Snart öppna-
des en låg jerndörr i norra tornet, och Hollinger ut-
trädde, jemte pater Ragvaldus, omgifna af prester och
den helige Dominici brödraskap, som begifvit sig dit
från sitt kloster i Sko. Folkungen syntes något ble-
kare än vanligt, men eljest lugn och oförfärad. An-
norlunda var förhållandet med patern, som var iklädd
en hvit penitensdrägt, dock icke hvitäre än likfärgen
på hans kinder. Det kala hufvudet hängde ned emot
bröstet och upplyftades blott då och då, när de djupt
insjunkna ögonen ville ängsligt speja omkring sig, lik-
som sökande något hopp om räddning. Han hörde icke
på den närmast honom gående andlige, som med van-
liga tröstegrunder sökte ingifva honom mod, och hans
följeslagares vänliga tilltal besvarades endast då och då
af ett snäsande ord. Slutligen, liksom tröttnande der-
vid, sade Hollinger:
»Ni har dock, vördige fader Ragvaldus, intet skäl
att vredgas på den fattige Holmgeir, ty jag sade er ju
förut, att intet godt kunde komma af sabbatsbrottet,
när vi på Herrans uppståndelsedag företogo det verlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
