Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
anande, alt den förste af hans ätt, hvars ben ditla-
des, skulle föras dit, icke från thronen, utan från af-
rättsplatsen. -
sHur står det nu till med den usle munken ?» sporde
Birger om aftonen Herbert Larsson, när denne aflade
räkenskap för sitt förrättade värf.
. »Han har något hemtat sig från sin förskräckelse,
men han tycker sig ännu höra svärdet susa öfver sitt
bufvud, och darrar hvar gång det knäpper i dörren till
bans fängelsehåla.»
. »Det var fyndigt gjordt af dig, att icke låta slå huf-
vudet af den eländige stackaren, på samma gång med
den välbördige furstesonen och undergöraren. Det
skulle ha gjort saken till ett slags gyckel, och skadat
den helsosamma verkan af det varnande efterdömet.
Karlen är nu så utskämd, att hvar och en skall peka
fingret åt honom, och han behöfver icke mer göra
oss något bekymmer. Men utan straff bör ban ändock
icke blifva; jag vet blott icke hvad jag skall uttänka,
som kan vara lämpligt för en sådan backhare.»
»Det bästa,» sade Herbert, »vore kanske att lemna
den saken åt kyrkans vördige fäder, som i det fallet
äro ganska rika på uppfinningar. Han har tvåfaldt
. brutit emot ritualen: först när han narrade den sa-
lige herr Holmgeir till ett företag, som misslyckades,
och sedan när han visade sig så ömkligt klenmodig,
som han här gjorde, och dermed satte lack och lyte på
hela sitt stånd.. Det skola de helige männen aldrig
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
