- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
188

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Korståget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

moder Elin och hennes dotter, medan Carl och Hets
bert måste med stark arm hålla igen tygeln på sina ra-
ska hästar, som otåligt tuggade betslet och kastade. sig
än åt ena, än åt andra sidan, liksom förtrytsamme öf-
ver de senfärdiga kamraterna och den långsamma fär-
den. Ragnild skämtade öfver det ståtliga tåget, sä-
gande, att det såg ut som om en adlig fru och fröken
färdades under betäckning af riddare och svenner, hvilka
fruktade att när som helst nödgas bryta lans för bennes
försvar. »Sådant,» tillade hon, »behöfver jag likväl
ieke rädas för, ty ännu har det väl aldrig händt nå-
gon prestdolter.»

. Vid detta ord skuggades hennes panna af ett lätt
moln, men Carl anmärkte, att, om folket visste hvilken
skatt han här skyddade, så vore det ganska troligt, att
han icke hunne till Linköping eller tillbaka derifrån
utan strid, och att han till och med i det fallet icke
vore säker för sina egna slägtingar, af hvilka mer än
en med våld tagit sin brud, och på hvars bröllopsfårder
blod mer än en gång flutit.

»Om jag.» sade Herbert, »skulle hafva något skäl
alt tacka Sankt Erik för det jag icke är son till en
man af vapen, så är det derföre, att jag kunnat hålla
mig obesmittad från de adliga sederna — jag talar så
fritt, emedan jag icke höres af någon annan ädling,
än den gode herr Carl, hvilken icke liknar andra men-
niskor, och isynnerhet icke andra af sitt stånd. Väl
förstår jag, buru män kunna kämpa mot män i öppen
strid, för seger eller byte, för hämd eller ära; men.
att öfverfalla en oförvarad, som fredligt åtföljer sin brud
eller sin trolofvade, och som ingenting ondt anar, att
röfva åt sig en annans fåsteqvinna, till och med hustru,
alt i brudskänk gifva henne sin mans eller sin brud-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free