- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Första delen /
194

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Korståget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

genom, kände de sig ega nog sinnesredighet, att van-
dra omkring och taga den sköna byggnaden i ögonsigtle.

Ragnild var isynnmerhet hänförd af allt hvad hon såg.
»Se,» sade hon, »moder, huru de höga pelarne resa sig,
liksom skogens granar, långt öfver våra hufvuden, och
bära de spetsiga, omätliga hvalfbågarna, hvilka synas
stiga ända upp mot himlen! Och huru Guds öga
tränger in genom de mäktiga fönstren i röda, blå och
gyllne strålar! Och de fina stenskärningarna, likasom
brabantska spetsar! Och de heliga bilderna i murarna,
och Guds moder med det lilla Jesusbarnet, hur bim-
melskt mild hon ser ned på oss, liksom vore hon lef-
vande och talade till oss tröstens och hugsvalelsens ord!
Ack, moder, jag känner mig så liten, så förkrossad,
och likväl är det, som ville min anda här starkare och
friare lyfta sig till den Allsmäktige! Det är liksom det
ginge lättare att bedja i dessa bvalf! Det är liksom
Gud här hellre hörde mig, än i den trånga, dystra
kyrkan derbemma! Ack, hvad de menniskorna äre
lyckliga, som hvarje dag få i ett sådant tempel förrätta
sin andakt! Här kunna inga små och jordiska tankar
få rum i bröstet! Här kunna inga usla begär anfäkta
själen !»

»Hvad skall det då icke blifva,» tillade modern, »när
detta Herrans hus en gång varder fullbordadt! Ack,
jag gråter af glädje, endast jag tänker på den herrliga
syn, som i en framtid blifver våra barnabarn beskärd,
när de få skåda denna byggnad skinande i all sin glans!»

»Och likväl,» anmärkte Herbert, »är det blott en
byggnad af menniskohänder, en liten myrstack mot det
blå bimlahvalfvet derute, hvars sidor bergen uppbära,
och i hvars rymd örnen tröttnar, när han söker mäta
den! Ser du, syster, der är storhet, der är herrlighet!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:37:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/1/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free