Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Giljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IL .
Giljaren.
Flottan lade ut från hamnen. En frisk sydvest svåll-
de seglen, och solens strålar blänkte med fördubblad
glans mot krigarnas rustningar och de nymålade, på
några fartyg förgyllda, framstammarna. Hela den på
stranden församlade skaran följde med, så långt landet
räckte, och några begagnade tillfället, att ännu vexla
ett afskedsord med de vänner och anförvandter, som
voro dem närmast. Småningom kom dock flottan ut
på Östersjön och aflägsnade sig, men ingen öfvergaf
stranden, så länge man ännu kunde tydligen skönja
henne. Nu sjönko efter hand skeppsskrofven ned bak-
om böljorna; snart sväljdes seglen, så att endast top-
parna blefvo synliga, men slutligen försvunno äfven de,
och endast den vida rymden var synlig. Redan under
utfarten hade några försäkrat, att de sågo ett ofantligt
skinande kors, kringsväfvadt af tusentals englar med
hvita vingar, öfver flottan; ju mer hon aflägsnade sig,-
desto fler tyckte sig upptäcka synen, och slutligen
fans ingen bland den oräkneliga mängden, som icke
varseblef den herrliga uppenbarelsen. Man var förut
öfvertygad om, att Gud var med det stora företaget;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
