- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
38

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Giljaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

vilja dricka vatten, i stället för mjöd, för att dymedelst
förvärfva sig aflat för :redan begångna och framdeles
begående synder, och det kunna de, vid Sankt Örjan!
också behöfva; men dylika sällar får jag nog igen.
Slägtingar har jag icke, ty far min, Gud fröjde själen,
var för god hbusbållare, alt i de här dyra tiderna skaffa
sig ’mer än en arfving. Det gjorde han ganska klokt
i, helst som denne ende blef jag. Du finner då, att
jag icke har någonting att sakna bland de fromma sjä-
larna på drakarna och snäckorna derborta, utan jag
önskar dem lycklig resa. Må de draga i fred, så långt
vägen räcker — gerna för mig! Komma de lyckligen
och väl tillbaka, så har jag ingenting deremot. Glöm-
ma de sig qvar derborta . . . nå ja, då tåga de ju
med stöflor och sporrar in i himmelriket, och der är
godt att vara, påstå presterna. Ingalunda vill jag vara
så egennyltig, att jag missunnar dem välfägnaden hos
Sankt Peter. Hvilket som må hända dem, så äro de
i godt behåll och alldeles icke att beklaga.»

Under dylikt prat, som fortsattes och underhölls af
herr Guttorm ensam, hade man ändtligen hunnit till-
baka till staden. Han kunde slutligen ej undgå att
märka, det hans lättfärdiga tal icke gjort något för ho-
nom gynsamt intryck på de båda qvinnorna, ehuru han
trott sig åstadkomma ett sådant genom sitt fria, mun-
tra väsen, och han sade derföre, liksom ursäktande,
då de skildes åt vid deras herberge: »Vredgas nu icke
på mig, fagra mö, och icke heller du, kära gumma,
alt jag stört er i edra fromma betraktelser; men jag

tycker sjelf aldrig om alt hänga hufvudet och se guds» ’

nådelig ut, och derföre vill jag gerna hjelpa andra,
som jag ser bekajade med en sådan sjukdom. +Försmå
de min välmening ...nå, så mycket sämre för dem;

fn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free