- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
40

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Giljaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

gosse. Men om du ändtligen vill härifrån, så skall
jag väl göra dig till viljes. Hör hit, Erik!»

Och nu lade den godsinta modern så flitig hand vid
verket, att hon, jemte sin dotter, en kort stund dexef-
ter, hade vändt Söderköping ryggen och de åter be-
funno sig på hemvägen.

Allt återtog nu småningom « sin vanliga lugna gång

i prestgården, med den enda skilnad, att hustru Elin
syntes något beställsammare än vanligt med ordnandet
af linne och duktyg och andra väfnader, på det att
hennes dotter, i sitt nya stånd, skulle åtminstone i det
fallet få en utrustning ur fädernehuset, som anstod
henne. När mäster Lars halft ogillande talade om det
myckna fjesket, som ofta störde bonom i hans studier,
eller i de allvarliga betraktelser, hvaråt han nu, mer
än förr, öfverlemnade sig, sade hon, dristigare än förut,

att det var det enda, de hade att gifva sitt barn, och
att detta till det minsta borde vara hederligt. Rag-
nild försökte väl stundom göra några invändningar,
men då hen märkte, att denna möda gjorde hennes mor
der så mycken glädje, upphörde hon snart dermed.
Sjelf deltog hon likväl icke annorlunda deri, än når
modern påkallade bennes hjelp eller anvisade henne en
bestämd syssla. . När Elin såg henne tyst och tank-
full, anmärkte bon leende, att hon gick i giftastan-
karna, men att de helt säkert upphörde efter bröllopet,
och: fastän detta icke blef af vid midsommar, såsom
det varit ämnadt, var väl ingen tid förliden, om det
dröjde till hösten, hvilken årstid hon också ansåg vida
lämpligare, enär man då hade tid på sig, att förse
huset med allt som behöfdes för vintern, »och i ett
. stort och förnämt hus, som. min dotters,» tillade hon
med en viss känsla af stolthet, »behöfves ganska mycket.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free