- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
46

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Giljaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

beröm på hans sält, och att på henne fästa djerfva
blickar, hvaraf hon kände sig ännu mer besvärad, än
af hans ord. Derunder anlitade han flitigt bägaren,
och endast qvinnornas aflägsnande och faderns bråd-
skande, att föra honom till sofkammaren, förebyggde
ett utbrott af hans våldsamma, otyglade sinne.

Då man följande morgon råkades vid ottvarden, sade
den fremmande: »Vet du, prestfar, att jag knappt fått
någon blund i mina ögon denna natt, ehuru ditt öl
väl gjorde sitt till att söfva mig. Men din dotters bild
väckte mig igen. Jag är alldeles galen i henne, och
hade jag varit i Carl Ulfssons ställe, så hade jag, vid
Sankt Örjan! låtit de fromme korsriddarne fara en-
samme — som jag ändå har varit klok nog att göra
— men jag hade stannat hemma och hållit bröllop.
Jag begriper icke hur man kan vara så enfaldig, som
min kära herr anförvandt, och, i stället att omfamna

en sådan brud, låta omfamna sig af en snuskig Finne -

och möta hans spjut, i stället för hennes läppar. Det
kallar jag att hafva dålig smak. ... Men hur är det
nu? Hur snart vill tösen stå brud med mig?»

»Hon har förbehållit sig,» sade mäster Lars, »att sjelf
svara på eder fråga, herr Guttorm.»

»Det gjorde hon väl uti. Den flickan vet att lefva!
Hon förstår nog, att en ungersven hör hellre ett sådant
ord från en rosenmun, än från elt par skäggiga läppar,
som hennes farsgubbes.»

Litet längre fram på dagen blefvo qvinnorna synliga.
Vid deras inträde skyndade Guttorm emot ’dem och

ville omfamna Ragnild med :’orden: »Ståtlig god mor-:

gon, min fagra brud!» Men en blick af Henne höll
honom, till hans egen förvåning, på afstånd, och ban
nöjde sig med alt säga: »Nå, så ’skynda nu med

itll,
iw,
dr
kanik
dn
agn

bla

nh
ik för
aln
tig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free