- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
52

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Giljaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

dryck, hvilket väl till en början icke blifver serdelts
mycket.»

En bår anskaffades, prestgårdens drängar biträdde
knektarne och buro den sjuke wed till prestgården
Innan han hann dit, hade likväl sansningen öfvergifvit
honom och feberyrseln inställt sig. Mäster Lars under
sökte skadan och fann den svårare, än han förmo-
dat. Icke blott benet var afbrutet, utan äfven, såsom
knektlarne gissat, knäskålen krossad. Han vågade der-
före icke anlägga det första förbandet, innan den så-
rade kommit i sin rätta säng och der blifvit afklädd,
emedan han sedermera icke fick flyttas af stället. Han
lät derföre genast bära honom ned till bendens stuga
och följde sjelf med. Straxt derefter ankom Ragnild,
som icke af moderns föreställningar låtit afhålla sig
från att tillse den sjuke. »Jag är ju,» sade hon, »emot
min vilja skuld till det lidande, hvarmed Gud behagat
straffa honom, kanhända för hans själs förbättring. Det
är således ännu mer min pligt att vårda honom. Han
var mig en styggelse, då han nyss stod här frisk och
helbregda, men på sjuklägret är han endast min kri:
stendömsbrödes och har aldrig förorättat mig.»

Då modern icke kunde bestrida sanningen af dessa
ord, ville hon åtminstone icke Jemna sin dotter ensam,
utan följde henne försedd med alla ’behofver för den
sårades skötsel, hvilka hon visste ej kunde finnas hos
bonden. När de ditkommo, hade måster Lars, som var
väl förfaren i läkarekonsten, redan börjat lägga hand
vid verket. : Smärtan af de skadade, redan svullnade,
styckenas hopfogande aftvingade den lidande fruktans-
värda jemmerrop och väckte ’honom till sansning. ’Henr
svor och förbannade den olyckliga, färden, svor öfver

" presten och hans dotter och önskade dem allt ondt,

= MM NO OS ER

TE MR

>

=

= = ms Ar An Kr VA ör BV RR se SE RN OK

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free