- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
81

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Asadyrkaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

81

dé ej, som ärliga män, att försona broltet med ett envig
eller med ett varmt handslag och en uppriktig bön om:
förlåtelse; nej, de gåfvo silfver och guld åt presten, att
han skulle mäkla för dem inför deras gud, och hade de en
fiende, så stämde de honom ej till holmgång och Logo:
hans blod eller gåfvo honom sitt, utan mördade i lön-
dom hans goda namn, och gingo i förbund med svart-
rockarne, att smäda honom; såsom en arg hedning, en
afgudatjenare och hvad de allt kallade dem, som hållit:
fast vid fädrens sedvanor. Äfven till mig kommo de
svarta och ville döpa mig; men jag börde först på dem,
ledsnade snart vid deras pladder, och dref dem ändtli-
gen ut ur stugan. Då smögo de sig en natt försåtligt
in i lunden, och sönderbröto Thors beläte. När jag
förnam detta, då tog jag svärdet ned från väggen och
klöf den rakade skallen på svartrocken, så att han al-
rig gjorde rågot ofog mer här på jorden, och flyttade
med: hustra och barn längre upp åt norr, der jag
tänkte: nu måste man väl lemna mig i fred, ty här i
vildmarken våga sig väl presterna icke efter. Jag be-
drog mig. Några år hade knappt förflutit, förrän de
ifven trängde dit, ty folket hade börjat rödja skogarna
och gräfva ut träsken, och hvar helst någon säd vexte,
voro de svarta méd och ville skörda. Det värsta af
allt hände nu: jemväl min hustru lät besmitta sig af
deras hala. ord. Hon sade mig, att den hvite Guden
vr en mäktig gud, visare än Oden och starkare än
Thor och vänsällare än Frej. Det var Balder, som kom-
mit tillbaka från Hel, och hans rike skulle nu vara
blan återvändo, ty ragnarök vore förbi och midgårds-

’ Ormen dräpen och ulfven slagen.»

Icke öfvervans jag af qvinnoglamet, men jag trött-
nade dervid. Gick jag ut, så skrålade de svarta med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free