Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Asadyrkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
.- »Man förde väl också andra krig, der väpnade män
stridde mot hvarandra och svärdshugg utdelades å ömse
sidor. Men det var ändå endast kältringskrig. Man
lade sig i bakbåll och föll hvarandra i ryggen, mör-
dade och plundrade, helst på vägar och stigar, formån
oeh krämare. Råkade man ut för en starkare, så gaf
man genast tappt och ingick en evig fred, som det
hette. Men denna evighet räckte icke längre, än till-
dess man såg sig god att åter börja. Nu passade man
på sin fiende, angrep honom oförvarandes och slog ho-
nom ihjel. Så gick man till närmaste prest och gaf
honom litet med af rofvet, och genast stod han färdig
att två mördaren så ren och skinande, som om intet
blod någonsin fläckat hans händer. Var man iter för
svag eller för feg att fåkta mot sin öfverman, så flydde
man in i den första kyrka, man råkade, och der ställde
sig presten med vigvattensvispen i hand utanför dör-
ren, att drifva bort den, som kom för att hämnas sin
skymf eller gripa röfvaren. Icke fick man lita på når
got handslag och lofven, ty presten kunde lösa derifrån.
Icke fick man förtro någon sin hemlighet, ty han var
skyldig att hviska fram den åt presten i biktstolen.
Satt någon stilla i ro på sin gård och skötte ej om
annat, än att odla sin jord och upptukta sina barn och
göra godt åt fattiga och sjuka, så spridde presterna
ut, att han var en gudsförnekare och en förtappad
syndare, och ville han ha någon fred, så måste han
tysta munnen på svartrocken med att kasta åt honom
en fet oxe eller några marker silfver, eller stjäla elt
stycke jord från sina barn och arfvingar och skänka åt
kyrkan. Edsbrytare, lögnare, lönmördare och stig-
män voro presternas bästa kunder, ty de hade så mån-
ga brott att försona, och egde de endast penningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
