- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
105

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Landstigningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

kära gosse, lag och res dermed genast. Du vet, att
skyndsamhet här är af nöden. Mer behöfver jag icke
säga dig derom, ej heller att du underrättar dig hur
det står till på Årstad. Men du kan förtälja för Ivar
Jonsson hvad du minnes af mitt samtal med biskopen,
och du minnes väl ändå något?»

»Jag minnes hvarje ord,» svarade Herbert, »och jag
skall såga herrn på Gröneborg, alt Birger jarl. är värd
alt styra menniskor, emedan ban vet att i rättan tid
misstro dem, och i rättan tid visa dem förtroende.
Isynnerhet skall jag säga honom, att den högvördige
ville underkasta sig hela omaket af det uppdrag, herr
Ivar nu fått, men att hans nåd icke kunde undvara
hans sällskap, emedan mycket blir att skrifva hos Ta-
waslerne.»

»Åkta dig, pojke,» sade Birger och tog honom i
pipskägget, »jag börjar rättnu att rädas äfven för dig,
ty du blifver mig alltför klok. Jag måste snart vara
betänkt på alt äfven binda dina händer.»

Han fattade härvid hans begge händer, tryckte dem
hårdt och sade: »Res med Gud, son Herbert! Se så,
nu tror jag mig ha gjort början med ditt bindande»

»Behöfs icke,» svarade Herbert; »när eders nåde följ-
de mig öfver isen vid Bråborg, då blef milt bjerta för
alltid fångsladt vid eder, och det enfaldiga bjertat vill
icke göra sig fritt.»

Sedan Herbert var borta, lät jarlen kalla höfvits-
månnen på skeppen, rådsherrarne och riddarne till en
allmän öfverläggning. »J gode herrar och män,» sade
han, »J kännen väl hvilka förluster träffat oss. Många
al våra drakskepp och snäckor och en ännu större bop
af lastdragareskutorna hafva förgålts i stormen, och,
hvad som är vida beklagligare, så många tappre män

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free