Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Landstigningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
till motvärn, och desto mer skulle hans mod vexa, då
han trodde, alt det fallit hos Guds stridsmän. Carl
Ulfsson gillade denna sista tanke.
vJag vet icke,» sade han, »huru starka Tawasterne
kanna vara och huruvida de äro i stånd att till antalet
mäta sig med oss; men det vet jag, att, om vi skola
räkna på att vara dem så öfverlägsne, all vi, som de
gode herrarne säga, skulle falla öfver och förkrössa
dem med tyngden af vårt antal, så vore sannerligen
föga ära att skörda på denna härnad. Om Gud skall
tillräkna oss den som en förtjenst, så måste det väl
vara för hvad vi våga och göra för hans sak, derföre
all vi, om än aldrig så få till antalet, dock förtro oss
till hans bistånd och, starke af vår förtröstan på honom,
Kå emot hans namns förnekare, huru många och huru
väldiga de än målle vara. Derigenom blifva vi hans
stridsmän, derigenom förvärfva vi oss segerpalmen i lif-
vet eller i döden. Men skulle vi komma, förlitande
icke på bonom, utan på vår stora skara och våra goda
rustvingar och våra skarpa svärd, allt saker, hvari hed-
ningarne icke förmå mäta sig med oss, då vore vi ej
bällre än jägare, som gå ut att fälla skogens värnlösa
djur, eller bönder, som slagta den bundna boskapen.
För dessa idrotter vore Herren oss ingen lön skyldig.»
Detta tal gjorde en mäktig verkan på alla, serdeles
de unga männen i krigsrådet, hvilka också voro de fle-
åta. De möjligen ännu tvekande ville ej röja en försig-
tighet, hvilken skulle kunna misstänkas för modlöshet,
och Birger sade:
»Nu, som så ofta, har jag skäl all instämma med
min’frände Carl. Oss höfves, såsom riddare och käm-
Par, icke blott se till det andliga målet, utan äfven
någul ihågkomma det verldsliga, hvilket Gud här icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
