Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Landstigningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
fäll de trotsiga nyplöjda åkrar.
Ruohtis ") män. Kornet af guld
Ryt då i skogen, då skall der frodas,
skräna i klyftan, oxen och fåret
att derag hjertan trygga der beta
ängslas och bäfvä! vaggande gräset.
Slit dem i stycken , Hör mig, Ohto,
strö deras lemmar djurens herre,
vidt öfver marken, skogens konung,
vidt öfver skogen; fästets körsven!
låt deras blod Hör mig, Ohto!”
göda de magra,
Efter sången slog han åter på trumman, började ånyo
dansa omkring spegeln, och satte sig slutligen nedhu-
kad framför den och med pannan hvilande deremot.
Hopen hade under tiden stått vördnadsfull omkring
kretsen, dock icke så, att den bortskymde utsigten åt
vattnet. När presten slutat, drogo sig krigarne små-
ningom tillbaka, men Wuori gvarblef vid ringen och
väntade på att Lalli skulle stiga upp. Detta skedde
först efter en lång stund, då han ryckte upp trollspe-
geln ur marken, och med fötterna utplånade hvarje spår
efter kretsen och de ristade runorna. När detta ar-
bete var slutadt, frågade Wuori:
Men, vise Tiakka, om du tror att några af fienden
äro qvar, som ej funnit sin graf i hafvets botten, om
du tänker, att de kunna komma hit och mana Suoma-
hiset till kamp, hvarföre beder du icke till Turrisas ””)?
ee .
") Ruohti, Sverige; Ruoktalainen, Svensk — plar.: Huohtaloiset.
"") Turrisas, krigsguden, åt hvilken menniskor offrades. De må-
ste vara fullkomligt felfria och friska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
