- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
119

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Landstigningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

juli
0, Ma I
dr
ok
el, w:
ja bi

juli
I lot
1,
skr
sk |

Ci

Cd
LJ

119

och de förstärkningar, hbvarmed de möjligen kunde vilja
förena sig, och sammanträngde dem i en allt tätare
massa, under det pilskurarna fortforo från förhuggnin-
gen. Snart voro Tawasternes leder brutna, all ordning
bade upphört, man stridde man mot man, å ena sidan
med förtviflans blindhet, å den andra med det lugna
modejs förtröstan. En mängd af dem, som icke stupat,
drefvos ned mot sjöstranden och måste der gifva sig
fångne; blott en mindre del lyckades att undkomma ge-
nom den täta skogen, der isynnerhet rytteriet ej kunde
förfölja dem. - us
På återvägen till lägret träffade Herbert en krigare,
som understödde en annan, hvilken blödde af flera sår
och blott med möda kunde släpa sig fram. I den fri-
ske och oskadde igenkände han till sin förvåning Carl
Ulfsson. > 3 |
»Huru, broder Carl,» ropade han, »du här och till fots!»
»Det har ju gällt en strid mot Kristi fiender,» sade
Carl, »och dervid skulle jag saknats! Icke lärer du
vänta det, broder. Jag bad hans nåde, jarlen, om til-
låtelse att få följa korsets kämpar. Han svarade mig,
att det var ett för ringa befäl för mig, och att han
derföre lemnat det åt dig, ty du, sade han, hade all
erforderlig skicklighet dertill, och uppdraget anstod dig
således. ”Då beder jag, att få kämpa under hans be-
fil," sade jag, ”ty här finnes ingen verldslig rang, här
äro vi alla stridsmän under Guds baner.” Min frände
skakade på hufvudet, men ville dock icke afslå min
hön. Så satte jag mig upp på min häst och begaf mig
bort på yttersta högra flygeln, och bar der gjort min
skyldighet som en god knekt anstår.»
»Och din häst,» frågade Herbert, »har den blifvit
dödad 2» |

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free