Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Landstigningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
nöjet att styra och råda, ty dervid blifvir man snart
mätt, men derföre, att jag tror, att det syndiga folket
och det betryckta landet behöfva, icke ett helgon, som
Carl Ulfsson, utan en man, sådan som Birger till Bjelbo,
med sina få dygder och sina många fel.»
’ »Vänd om räkningen, eders nåde!»
" »Nå, må så vara; i fall en annan än jag gör det,
och om du tycker dig böra göra det, så är det mig
kärt. Nu kommer jag dock tillbaka till hvad jag först
höll på att säga dig. Din framgång gläder mig, der-
före att det var en trappa, hvarpå jag kan låta dig
stiga upp. Hade jag förut velat gifva Herbert Larsson
ett befäl i bären eller ett län, eller kanske en :’stol i
rådet, så skulle de gamle herrarne hafva invändt: ban
är ännu blott en yngling och son till en fattig curalus.
Sådant strider mot all loflig sedvänja. Nu -deremot
kan jag stoppa munnen till på dem med den påminnel-
sen: men han har slagit Tawasterne vid Mustasari och
beredt de kristna vapnen deras första seger på den
finska jorden. Farväl, son Herbert! Jag vänjer mig
så vid det ordet, alt jag icke kan tänka annat, än att
saken så förhåller sig.»
Fd
FT
me An RE ER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
