- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
135

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Sagoberättaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

a
oh
Ing
oc
dek
skeck

jeiZ
dp

ser
ua

jär
gaf

135

lofvade, i dag ett år sedan, att icke försmå den, som
jag skulle räcka dig.”»

»Då erinrade sig konungen, att det var jemt ett år
sedan han mött den okända tärnan i kryddgården, och
förstod, att qvinnan var sänd från henne.»

»Hvad är det du bafver att gifva mig?” frågade han.»

»Den gamla qvinnan reste sig upp, slog ut det kläde;
bon hade i knäet, framtog derutur ett spädt gossebarn;
räckte det till konungen och sade :»

»”Hon, den namnlösa, som du såg vid nedanets bör-
jan midnattstiden under busksnåret, sänder dig denne
tre månader gamle gosse. Det är en skatt, som hon
förtror åt dig, och dermed gifver hon äfven konungen
hvad konungen med rätta tillhörer. Hans bjerta och
bang pligt skola säga honom hvad han bör göra med
barnet.”»

Innan den bestörte konungen bann svara, var qvin-
nn försvunnen, och han stod ensam med gossen på ar-
men. Men denne log så vänligt emot honom, så att
ban icke utan välbehag kunde betrakta honom. Ju

. längre han såg på honom, dess mer drogs hans hjerta

till honom, och han bar honom bem till sin gård, sä-
gande, att han funnit barnet vid korsvägen, såsom också -
sanningen var. Äfven drottningen fann behag i den
älsklige späde och sade :»

»"Se, min herre, Gud hafver gifvit oss detta barn, i
stället för dem han förnekat oss. Låtom oss då blifva
hans fader och moder.”»

sKonungen hörde med glädje dessa sin gemåls ord;
ty de inneburo hans egen hemliga önskan, ehuru han
skytt att framsäga den. Så vexte pilten upp i konungs-
gården och blef med hvarje dag dejeligare och mera in-
tagande. Han smög sig klappande och smekande till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free