Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Carl Ulfsson, som var närvarande vid detta samtal,
frågade nu: »Skulle icke min frände emellertid tillåta,
att jag företoge ett ströftåg något längre in i landet,
än som hittills skett? Jag längtar högligen att se
hur det står till med de olycklige kristne här på orten.»
. »Det bränner det unga blodet, att ligga så länge
stilla, märker jag. Nå nå, det är icke underligt. Tag
med dig, frände, så stor styrka, du tror dig behöfva,
och var blott icke för länge borta. Men våra lands-
män och trosförvandter fruktar jag, att du icke får se
stort till, ty dem hafva Tawasternes spikklubbor redan
dragit försorg för.»
Birgers aning besannades fullkomligt, ty då ban frå-
gade den, efter några dagar återvändande, hur han fun-
nit tillståndet i landet? svarade denne:
»I högsta grad bedröfligt. Antingen är det en vild-
mark, som plogen aldrig vidrört och der yxan aldrig
blifvit satt till roten af något lräd, eller, hvarest någon
odling funnits, ser man der ännu de ohyggliga spåren ef
ter den grymma menniskans framfart. Nedbrända hus,
bland hvilkas aska stundom träffas menniskoben, och
deribland ofta lemningar af späda barn, slagtade utan
miskund tillika med sina fäder och mödrar; osådda åkrar,
på hvilka nu endast tistlar och ogräs vexa, och på ett par
ställen förstörda och skamligt vanhelgade kyrkor, utan-
för hvilka man hängt deras tjenares stympade lik. Och
jikväl är det ett så herrligt land! En rik och bördig
jord, höga timmerskogar, frodiga betesmarker, fiskrika
sjöar, strida elfver, der forssarna lustigt kasta sig utför
bergshöjderna. Det hade kunnat vara ett paradis, om
icke den vilda menniskan gjort det till en förödelsens
styggelse. Dock vågar jag tro, att mitt tåg icke varit
alldeles utan pytta. Några olyckliga flyktingar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
