Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hedna-mön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
lemnade honom i Tawasternes våld, hvilka icke lära
underlåta att föra till honom det språk, du gerna skulle
önskat föra, om läglighet dertill yppat sig.»
»Eders nåde måtte väl aldrig förmoda, att jag utad
den hjertligaste sorg hört det missöde, som träffat den
gode herrn! Men jag ansåg det otjenligt, att längre
fortsätta en strid, hvarvid ingenting kunde vinnas, när
hedningarne voro så många, och derför drog jag mig
i god ordning tillbaka med mitt folk, utan någon för-
lust, troende, alt junker Carl skulle göra detsamma»
. »Nu ser du likväl,» sade Birger, »att han var enfal-
dig nog att icke förstå sitt eget bästa, utan höll före,
att den kamp, man en gång inlåtit sig uti, den borde
man ärligt fäkta till slut. Som jag emellertid finner,
att du icke blott är en ordhållig man, utan äfven en
försigtig man, som vet att undvika faran i rätter tid,
så skall jag gifva en annan befälet öfver ditt folk och
anvisa dig en plats vid trossen, der jag vill tro, att det
skall bli mindre farligt. Skulle likväl. Tawasterne äfven
framtränga dit, och du finna försigligast att lemna dina
stridskamrater trosskuskarne i sticket, så blifver det dock
den gången ett mindre ädelt byte, som faller i hednin-
garnes bänder.»
Otåligt afbidade Herbert aftonen, då han åter skulle
råka Illina. Han bade tillsagt förposterna, att släppa
flickan obehindrad igenorh. Dock kunde han icke afbida
hennes ankomst, utan gick henne till mötes långt framom
wäktarnes kedja. Då hon här ej syntes till, återvände
a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
