- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
204

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Omvändelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204

som kantade skogsbrynet, och snart stodo dess främsta
leder ordnade framom denna kant. Jarlen hade, med
några få följeslagare, ridit fram till silt rytteris högra
flygel, och höll på litet afstånd, för att öfverskåda
ställningen. .

»Se,» sade han till en riddare vid sin sida, »se huru
den fromme Carl rasar som en ulf i fårahuset, som
en verklig menniskoätare! Se hur hans svärd blänker!
Nu föll det och med det en hedning! Der lyfter en
af de skurkarne sin klubba emot honom! Skäms du
icke, din best! Nej se, han märkte det, och der hän-
ger vilddjuret på spetsen af hans lans, liksom tjädern
på spettet! Det är en glädje att kalla honom sin ap-
förvandt. Men vi skola komma honom till hjelp vid
arbetet.»

Han befallde nu fotfolket rycka fram och angripa
fienden. Denna drog sig härvid småningom tillbaka
uppför höjden, och de, som kämpat emot ryttarne, veko
dervid tillbaka. Då de kristne förföljde dem, märkte
de, all Tawasternes antal betydligt minskats, och,
komna till kullens topp, hvarifrån de kunde öfverse
den nedanför liggande trakten, blefvo de varse, alt
Tawasternes bufvudstyrka simmande gått öfver elfven
och var uppställd på dess andra sida. Den ringa mängd,
som ännu återstod, upphörde med striden och skyndade
till stranden, att följa sina landsmän. Detta lyckades
likväl endast för några få. De flesta hade, innan de
uppnått vallnet, hunnits af sina förföljare och antingen
funnit döden för deras vapen eller blifvit tillfånga-
tagna. De sistnämnda voro dock icke många, ty så
stor var förbittringen hos de kristna, isynnerhet öfver
framgången af fiendens krigslist, att man icke aktade
på deras bön om nåd och förskoning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free