Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
hafver icke så ’alldeles orätt. Men när jag en gång
får mera ledighet, skall jag allvarligen gå till råds,
icke med min egen klokhet, utan med Guds ord, och
. då hoppas jag, att tviflets moln skall försvintia och san-
ningens ljus tändas i mitt sinne.»
»Gör det, frände. Jag Iyekönskar dig dertill, ty du
är sannerligen för god, att vara en lekboll för» ess
Han fick ej tala ut, emedan ett bud ifrån de yttre
väktarne anlände, som sade, att man tyckte sig höra
buller och vapengny från hedningarnes läger.
»Aha,» sade jarlen, »Peder har då börjat i god tid,
fastän gryningen knappt bunnit tändas. Nå, då är det
tid, att vi också få ett ord med i laget.»
Hären bröt upp och ryckte framåt med skyndsam-
het, men lika tyst som förut. Det var hög tid, att
den kom efterträffen till undsättning, ty Finnarne hade
märkt dess förehafvande och angripit den, innan ännu
alla Peder Gislesons troppar hunnit öfver vadet. Han
höll tappert stånd, lät eftersta manskapet i bast göra
en förhuggning, kastade sig sedan bakom den, och
värjde sig der manneligen, hvarvid han med flit lät fol-
ket göra så mycket larm som möjligt, att det måtte
höras till hufvudhären. Likväl började hans män att
svigta, då fienden med hela sin tyngd föll öfver ho-
nom, och dess vapen gjorde icke ringa manspillan i
hans leder.
Jarlen anade detta förhållande, emedan han väl
visste, att anföraren var en försigtig man, som icke i
otid företog hvad som skulle fördröjas. Han lät der-
före Carl Ulfsson åter rycka fram med hästfolket, Iof-
vande, att icke töfva länge, innan han kom dem till
hjelp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
