Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
allvar, föll han på sina knän och kysste först dess
fötter och sedan den framräckta handen.
Gapande af förvåning frågade rotemannen:
»Skall då den finske lymmeln släppas alldeles
ulan» . . . «
»Nej, icke alldeles utan,» svarade Birger, »ty du
såg ju, att jag gaf honom två hvita. Mer tyckte jag
icke, att hans arbete kunde vara värdt, eller hur tye-
ker du?»
Emellertid låg Carl utsträckt på plågans läger. De
öfriga såren voro väl mer eller mindre svåra, dock
fans intet deraf, som väckte läkarens bekymmer; men
så mycket betänkligare föreföll honom det krossade
benet, och han förklarade slutligen, att han icke visste
något annat medel, än att afskära det. Tåligt fogade
sig Carl i denna dom, men Birger satte sig med häl
vighet deremot.
»Huru,» sade han, »skall jag icke föra hela min
frände bem, utan endast ett stycke af honom! Nej,
det får icke ske! Hur skall det då gå med dansen på
ditt och Ragnilds bröllopp, der jag tänker föra an bru
den, och du, frände, får nöja dig att tråda dansen
med min Ingeborg? Ja ja, jag kan försäkra dig, att
j sina unga år var hon ingen tärna att försmå, och
ännu behöfver icke ens en så fager ungersven, som
du, skämmas för henne? Jag tror, att ett löje smög
sig fram på den bleka läppen? nå, det var ett godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
