Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
X.
Kyrkan.
. I
Under dessa värf hade sommaren förflutit. All säd
var längesedan inbergad, och den nysådda rågen bör:
jade bekläda marken med en späd grönska, i stället för
den, som träden förlorade. Deras löf gulnade och fölld
af för vinden, som flitigt skakade deras kronor, och:
det kalla regnet föll ofta och i strida floder. Hösten
nalkades med starka steg, och sjukdomar började yppa
sig bland hären.
»Jag tror,» sade jarlen, då han en afton, tillika med’
biskop Kol, satt inne hos Carl Ulfsson, hvilken ännu
icke förmått lemna sängen, »jag tror, att slagtmånaden
är kyligare och ruskigare här, än i Upland. Sällan
faller någon regnskur utan att vara blandad med snö,
och mina stackars knektar fara så illa, att det svider
mig i själen, när jag tänker derpå. Hur lider det
med de nykristnes omvändelse, herr biskop?»
»Den bedrifves visserligen,» svarade biskopen, »med
all flit och id, och Herrans tjenare låta icke saknas
hvarken förmaningar och lämpor eller allvar och krist-
lig aga mot de styfsinnade hedningarne; men hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
