- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
232

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

emkring och utsår ogräs ibland hvetet och är mäktig
ibland verldens barn.» |
»Ja så, ingenting annat? Jag tror nog, att han-är
mäktig, men räcker han ut klorna för långt, så skola
vi dock slå honom på tassarna. Ni sporde således in-
genling nytt, vördige herre, från min frände Filip
Knutsson — jag tror, att han är ett af edra skriftebara
- eller från Sko om något nytt underverk, som den
helige Hollinger der föröfvat? Har den granna sil-
kestapeten ännu blifvit färdig, som de fromma systrarna
håla på att virka, för att dermed betäcka hans kista,
och der man skall få se honom i full kroppsstorlek,
alideles som han gick och stod här i verlden?»
»Nej,» svarade Kol, »om alla dessa ting förmäles in-
tet ord i mina embetsbröders ritsändningar, och herr :
Filip är icke så hemmastadd i den ädla skrifkonsten,
att han kan förfärdiga en sådan. Utan tvifvel lättar
han sitt hjerta, då det behöfver någon andelig tröst,
inför den biktfader jag, under min bortovaro, satt i
min stad och ställe, och hvilken eger fullkomlig makt
ech myndighet att förläna honom absolution.»
»Bevare mig Gud,» återtog jarlen, »att jag skulle
sträcka min syndiga nyfikenhet ända derhän, att vilja
forska efter hvad som rör min frändes eller någon an-
nan kristens samvetsärender; jag tänkte blott, att ni,
biskop, kunnat få någon underrättelse om verldsliga sa-
ker derhemma, och att det skulle glädja min frände Carl
och mig, att få höra något från Sverige, sedan vi så länge
varit skilda derifrån; det kan väl icke förundra eder?
Men det är sent, och den sjuke behöfver komma i ro.»
Biskopen steg upp, önskade de båda herrarne en god
natt, hvartill han gaf dem sin välsignelse, och gick
Sedan han var borta, sade Carl: :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free