- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
249

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

249:

Trängde. icke ordet till ditt sinne, och fann du icke
buru skön och herrlig Herren är, då man får tillbedja
honom i hans tempel?»

»Fråga mig icke derom, jag. beder dig,» sade qvin-
nan, i det tårar frambröto ur hennes ögon. »Mycket

erfor jag dervid, som jag icke förmår beskrifva, och de.

sällsamma tankar, som en lång tid plågat mig, blefvo
derunder ännu mer förvirrade.»

»Dina tankar hafva plågat dig?» frågade Carl förvånad.

»Ja,» svarade hon; »besinna, herre, min make var sitt
folks prest och offerdrott, den visaste i stammen, den,
som stod våra. gudar närmast, som talade vid dem och
tog del i deras rådslag. Han gick i striden för deras
sak, och de värnade honom icke. De öfvergålfvo honom
i faran, och han blef sjelf ett offer för den kristne
gudens vrede. Men denne gud, hvad har jag gjort
honom, att ban lät döda mina barns fader?»

»Det var ju i striden, sade du sjelf?» anmärkte Carl.

»Visserligen, och det är mig en tröst. Men dessa
gudar, på hvilka mina fäder trott, hafva de då förlo-
rat all sin styrka? Hafva de kanske aldrig en gång
varit till, som edra prester påstå? Det tycker jag
dock, att både mild och mäktig måste den hvite Guden
vara, eftersom du tjenar honom, herre, och äfven den
mannen, åt hvilken Illina gifvit sitt hjerta. Icke gaf
hon dei åt någon ovärdig, det vet jag, och någon så
vänsäll, så godmodig, så tålig och älsklig, som du,
har jag aldrig funnit bland Suomis söner. När jag nu
idag stod vid din sida i kyrkan och såg dig så betagen
af glädje, då gladdes jag med dig, och det var som:
om din gud icke skulle varit mig fremmande, som om
jag, länge trott. på bonom, utan att veta det. Blott

han icke dödat Lalli!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free