Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Läkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Käkaren.
Mina hade burit Herbert så långt hon förmådde.
Uttröttad måste hon dock snart lägga honom ned på
gräset, och satte sig sjelf bredvid, för att söka åter-
kalla honom till sansningen. Alla hennes bemödanden
voro dock fruktlösa. Bröstet häfde sig tungt, men
ögat förblef tillslutet, och ehuru hon ropade honom, .
ehuru hon gaf honom de ömmaste namn, skakade och
gned honom, syntes dock hans öra döft för hennes
stämma, och intet tecken till lif röjdes, mer än i pul-
sens våldsamma slag. Med ens förde vinden till hen-
pe ett aflägset vapengny. Förskräckt sprang hon upp,
återtog på sina armar den kära bördan, och fortsatte
vägen. Den blef dock icke lång. Snart nedsjönk hon
alldeles utmattad, nära nog sjelf lika medvetslös som
hennes börda. Efter en stunds förlopp återvände dock
bennes styrka, och hon fortsatte försöken att kalla den
älskade tillbaka till lifvet. De voro äfven nu lika
fruktlösa. Eburu hon aflägsnat sig ett längre stycke
från elfven, hörde hon likväl stridsbullret derifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
