- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
8

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Läkaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

+

8

»Men om vi nu också,» invände Akkone, »komma
fram till Partalainens Linnat, vet du ej, att den gamle
mannen har sitt hufvud för sig sjelf och icke vill se
någon fremling? Allra minst lärer han taga emot nå-
gon Ruohtalainen, då han just flyttat till sitt hus djupt
in i tjocka skogen, för att få vara fredad från alla be-
sök af sina egna.» |

»Jag märker nogsamt,» sade Illina, »att den lydnad,
du svor mig, endast var ett tomt munväder. Men gif
mig din båt, jag skall sjelf föra åran; du vet ju, att
jag icke är så alldeles ovan dervid’!»

»Bort det, herrskarinna, att du skulle vara missnöjd
med din trälr Jag följer dig hvart du bjuder; säg blott
när du vill resa.»

»Denna afton, gode Akkone, då dagen är slut och

Kuu börjar se ned öfver skogens toppar.»

Samma qväll, sedan mannen ålagt sin hustru och
sina barn tystnad öfver allt som förefallit, begaf man
sig på väg. Färden var lång och icke utan sina vå-

dor. Den sjuke var bäddad på bottnen af båten och’

böljd med hudar, att skydda honom mot nattkylan.
Han tycktes, eburu lika orörlig som förut, dock röja
någon känsla af plåga vid de stötar, farkosten då och
då fick emot stenarna. Eburu Illina led af hans
smärta, gladde henne dock detta tecken till återvän-
dande lif, helst som hon trodde sig finna, att bröstet
andades lättare i den friska luften, än i stugans in-
stängda qvalm.

.. De voro lyckligt förbi den första af forssarna, men
då de kommit till den andra, hade månen höljt sig i
moln, ett töcken uppstigit på elfven, och Akkone för-
klarade, att han icke i denna skymning vågade försöka
farten utföre det branta och steniga fallet, utan att

a

m” SS = - Jä”

JA:

JV KR A-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free