Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Konungavalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
som råkat få en ostyrig fåle, den ban icke utan svå-
righet kunde förmå följa vägen. Sist efter rådsherrarne
såg man junker Carl, väl ännu något blek efter sin
långvariga sjukdom, men ännu med samma ståtliga
hållning och samma vänsälla, intagande väsen. +
»Se,» sade en borgarhustru till den andra, »vore det
någon rättvisa till i verden, så borde väl han vara den
förste. Der finner man ändå, att icke allt går som de
andlige herrarne säga, att de ytterste skola vara de
främste, ty der rider ju den ädle junkern så stilla och
saktmodigt, som om han sjelf blygdes öfver sitt deje-
liga utseende och sina höga later.»
»Tyst, tyst, grannasmor,» yttrade en annan; »han
eftersträfvar den ovanskliga kronan, och icke lärer han
vilja bära en af jordiskt guld. Väl är det dock, att
ban kommit ur de stygga Finnarnes klor åtminstone
med lifvet, fast man väl kan se på honom, att ban
måste hafva utstått mycken värk och vedermöda.»
Emellertid hade tåget hunnit fram till stadsporten.
Der möttes det af fogden, borgmästaren och rådmän-
nen, som på stadens vägnar helsade konungen och
hans anförvandter välkomna, hvartill Birger, på sin
sons vägnar, svarade med några korta och vänliga ord.
Ett stycke derifrån väntade presterskapet. 1 spetsen
för detsamma stod en högvext, som det tycktes, föga
mer än medelålders, man, af ett allvarligt utseende,
på hvars bufvud den glänsande mössan såg ut nästan
som en krona, och i hvars hand man skulle tagit den
gyllhe kräcklan för en spira, ty mannens hela skick
och hållning liknade snarare konungens än prestens:
Det var den fordne curatus i Kämpestad, numera bi-
skop Laurentius i Linköping. Korgossar, med brinnande
ljas i händerna, stodo längst fram, och bakom dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
