- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
73

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. De Förskjutna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

månaderna; men både: Ragnild och Elin förstodo af-:
böja det, sägande, att de först ville höra honom :förtälja:
om sina händelser: och om de kristnes strider mol hed::
Dingarne. i: ..v > i

»Den gode junkern. vill ju unna oss arma den fröj-
den,» sade modern; »det; är. kanske den: sista; som vi
få njuta i edert umgänge. Är det ej sant, ni: nekar oss
ju icke den?»

Med : kärlekens uppmärksamhet hörde Bagnild MA
Carls berättelse. Hennes öga hängde fast vid hans läp-
par, och .bennes bekantskap med förtäljarens ’ anspråks-:
fria blygsamhet fyllde de luckor, han lemnade i: beskrif-.
ningen på sin egen medverkan i de förefallna uppträ-
dena. Det. var en: högtid, som. hennes hjerta firade,.
och åt. hvilken. hon kunde med trygghet öfverlemna:
sig. Den stolthet, -hon kände öfver de kristna .vap-:
nens framgång, var nemligen stoltheten öfver att Guds.
sak vunnit seger, och i de: svenske hjeltarnes bragder:
vågade bon fritt beundra sin hjeltes mod och ridderliga
dygder... Om -någon egennytta blandade sig i hennes.
beundran, såsom hon fruktade, så kunde denna. likväl:
icke vara Herran misshaglig, ty motsatsen deraf skulle.
ju varit en hädisk otacksamhet mot härarnes Gud.

Denna:glädje blef dock icke långvarig. Ehuru myc-
ket Carl hade ati :omfärmäla, ehuru många. frågor och.
anmärkningar hans : berättelser föranledde, måste den
likväl on gång taga slut, och den bedröfliga ordningen
att förtälja komma: till henne.

- »Nog. mins jag: den dagen ,» sade Elin, »då vår jun-.
ker kom hit. om -aftonen: på resan till Skenninge möte
— ack, det olycksaliga mötet, om jag aldrig upplef-
vat det! Och hans nåd herr jarlen var med, och vi
blefvo så glada öfver hans vänsälla bemötande och huru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free