Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. De Förskjutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
få prester i landet och ingen i stiftet kunde mäta sig
med honom, så blef han det nu än mer genom det
tillfälle, som hädanefter bereddes honom, att låta sitt
ljus, från en högre plats, lysa för menniskorna. Men
skulle den stridande församlingen en gång blifva den
segrande och hennes välde sträcka sig öfver jorden och
intet annat välde kunna bestå jemte hennes, så måste
det ske genom värdiga tjenare. Dessa fingo ej blott
utmärka sig genom prakt och rikedom af guld och silf-
ver, af gods och egodelar, utan genom rikedom på
kunskaper och oförvitliga seder. Med grämelse erin-
rade han sig, alt han, förledd af köttets lusta, af efter-
dömets förförelse och kyrkotuktens slapphet, liksom an-
dra, skattat åt verlden och tagit sig hustru, samt att
en son och en dotter voro vittnena om hans svaghet.
Dessa vitllnen kunde väl icke alldeles utplånas, men de
kunde åtminstone jäfvas derigenom, att han, sin pligt
likmätigt, icke längre erkände dem.
Härvid kom honom Skenninge mötes beslut förträffli-
gen tillpass. Ett år skulle de gifta presterna få be-
hålla sina hustrur och allt förblifva i sitt fordna skick;
detta år var nu förflutet, junker Carl hade icke, såsora
öfverenskommet var, infunnit sig och afhemtat sin brud.
Nu måste beslutet gå i fullbordan, de gudlösa äkten-
skapen upphöra, de fordna hustrurna blifva frillor och
barnen oäkta. Det var honom ingalunda obekant, att
många hans fordne medbröder, numera hans underly-
dande, icke ernade hörsamma detta påkostande bud,
som skulle beröfva dem största delen af lifvets glädje,
och hölja de oskyldiga varelserna, som lågo deras hjer-
tan närmast, med cen oförtjent vanära; men Gud ville
det så, och honom måste man lyda. «lade han än-
nu varit blott en curatus, som de andra, men med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
