Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. De Förskjutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
kyrkans lag nu gjort det till en synd, som förut icke
var en sådan; J ären obrottsliga, och lagen, som utgör
eder hela olycka, måste äfven frisäga eder derifrån!»
»Skulle sådant verkligen gå an?» ropade Elin. »Skulle
jag då, fast jag aldrig mer här i verlden får råka min
husbonde, och icke heller ville det, om jag kunde få
det, åtminstone ånyo få blifva hvad jag tycker mig al-
drig hafva upphört att vara: hans lagliga hustru, och
mina barn få kallas, hvad de verkligen äro: födda i
äkta säng? Ack, det vore en stor glädje!»
Hennes dotter satt tyst och eftersinnande. »Det är,»
sade hon, »ett nytt bevis på eder trogna kärlek, berr
Carl, att ni för vår skull vill göra en så lång färd,
och jag tackar er derför af hela mitt hjerta. Men nog
fruktar jag, att den blifver utan nytta. Mäktig är vis-
serligen kyrkan, kan till och med bryta eder och löf-
ten, och göra ej blott verldsliga lagars bud om intet,
utan äfven sina egna. Men mitt svaga förstånd bafver
dock aldrig förmått rätt fatta sanningen af denna makt.
Kan hon då göra det hvitt, som är svart, och om hon
sådant kan, förmår hon äfven säga, alt det aldrig
varit svart? Är presters äktenskap i Guds ögon en
styggelse, så har hon talat i hans namn, när hon för-
klarade det för en dylik, och då kan hon icke göra
det rent, som Herren sjelf kallar orent; hon skulle
eljest vara väldigare än han, ordets tjenare starkare än
sjelfva ordet! Och talade hon icke på Guds vägnar» . . ..
»Den heliga jungfrun bevare mig, så du talar, kära
barn!» ropade Elin förskräckt och skjöt, med hop-
knäppta händer, sin stol ett stycke från hennes. »Skulle
Guds ståthållare icke föra sin Herres bud och befall-
ningar, och vi, arma kräk, börja draga i tvifvelsmål
hvad Guds anda yttrar genom hans mun! Det är ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
