Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Konunga-ämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
alla upptänkliga sätt, och folket är utledset vid hans
många påfund. Kommer han icke och vill gifva qvin-
norna arfsrätt, likasom sönerna i huset, och sålunda
taga ifrån mannen hvad honom med rätta tillhör, och
vill han icke neka en ärlig herre alt, efter gammal lof-
lig sed, taga sig rätt för våld och skymf, som tillfogas
honom, och gästa hos bonden, när han är stadd på
resor? Köpstadsborgrarne åter, dem smeker han, den
krämare-hertigen, och undsäger oss, mån af vapen,
alt taga skatt af dem, när de färdas genom våra egor.
Men det skall föga hjelpa honom, och det vore väl
sällsamt, om icke menigheten skulle falla till den, som
lofvar att återställa fädernas gamla bruk och vanor
och visa Guds ords tjenare tillbörlig aktning. När nu
mina ädla fränder skaffat en så mäktig hjelpsändning
af både Jutar och Tyskar, och det hederliga folkunga-
namnet samlar riddare och knektar omkring deras ba-
ner, och de uppbåda alla sina bönder, så få vi till-
sammans en här, hvars blotta anryckande skall blåsa
bort den lille herr Måneskölds lilla hop.»
»Det anser jag också för fullt säkert,» sade Filip
Larsson, »och derföre tycker jag det vore väl, om vi
hade allting i ordning, så att menige man visste hvem
de komme att lyda, och» ....
Skulle icke de goda herrarne vilja höra den vördige
kaniken Finved, som väntar inne i lönkammaren, och
som lärer hafva bud och nyheter från sin biskop?» in-
föll Knut.
»Alldeles,» sade Filip Knutsson, »det hade vi nära
nog förgätit.»
Knut Magnusson steg upp och återkom straxt der-
på med en tiggarmunk, som, efter en hastig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
