Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Konunga-ämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
blick med välbebag på den blomstrande Richissa’ och
på den lille Bengt. ’»Väl eder, J båda menlösa,» sade
hon; »i edra hjertan bo endast fromhet och oskuld, och
eder hörer himmelriket till; hvad behöfven J då fråga
efter jorden och dess riken och dess väldigheter? ...
Du är ep fager gosse, Waldemar, nästan för fager för
krenan. Låt mig se din hand! Den är fin och späd
och mjölkhvit; grip väl fast om spiran, barn, det sä-
ger jag dig till, ty hon är ett halt stycke, och kan
lätt balka ur näfven. Och du, Måns lille» — hona
strök honom med handen öfver pannan ech skjöt upp
det mörka håret, söm betäckte henne — »se mig i
synen, pojke; jag är väl icke så barsk beller, och er-
nar icke bita dig.. Hon betraktade honom länge och
allvarligt.
Magnus tog den handen, som hvilade på hans huf-
vud, fattade och kysste den, så alt håret åter föll ned
över hans panna.
»Dina ögon, farmoder,» sade ban, »glänsa som två
stjernor, och från ditt anlete tycker jag utgå strålar,
som kring Guds moders beläte. Det är den glansen
jag ej kan uthärda.»
- »Så, så,» sade gumman med mörknande uppsyn; »du
bafver väl anvärdt din skoltid, som redas lärt dig
smickra.»
Birger, som med någon oro märkte, att haas älsk-
ling icke tycktes rätt behaga den gamla, satte sig nu
vid sängen och sade:
»Gud bar gifvit dig vishetens anda, moder, och ditt
öga tränger in i del förbergade och ser längre, än nå-
got annat dödligt öga. Läser du i framtidens bok nå-
gonting om din ätt och bvad Herren beslutit öfver
dina efterkommande, så säg mig det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
