- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
109

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Konunga-ämnena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

skakas. Denna’ klocka var en skänk af fru Ingrid
Ylfva, och då hon nu svängde sin mäktiga tunga, för
att samla folket, till hennes jordafärd, tyckte alla, att
kon hade ett mer än vanligt klagande ljud, liksom hon
velat säga: en sådan qvinna trampar aldrig mer jor-
dens stoft, men länge, länge skall jag förvara hennes
hågkomst och. orda om bennes dygder! ")

»Är det sant,» frågade Bengt lagman sin broder Eskil,
aatl Birger ernar låta begrafva vår moder upprättstående,
eftersom bennes ord föllo, att hans ätt skulle ega be-
stånd, så länge bennes bufvud stode upprätt, och att.
ban enkom dertill låtit mura en pelare?» ”’)

- »Låt folket tro det,» svarade Eskil; »det är dock all-
tid ett stöd till för Waldemars thron, bvilken i fram-
tiden måbända kommer att behöfva alla sådana, som
bon kan få. Men vår broder Birger förstod bättre
den gamlas mening, som var, att, så länge hennes an-
da lefver inom bennes slögt, är det ingen fara med
dess bestånd. Låt oss bedja till Gud; att denna anda
måtte lefva der från slägte till slägte. Jag fruktar el-
jest det värsta.»

« Då begrafningen var förbi och gästerna tagit afsked,
tog Birger, som under de sista dagarna varit ovanligt
tankfull, Carl Ulfsson vid banden, och förde honom
in i sitt lönrum, der ban stängde till dörren om dem,

”) Denna klocka bibeböll sig verkligen i balftemte århundrade
eller till år 1687, och dess ljud var kändt såsom ovanligt,
på en gång starkt och behagligt, hvarför också många rege-
rande och andra avsedda personer, som färdades i trakten ,
läto rioga i henne, för att få höra dess klang.

. 94) Sådan var berättelsen; men vid en i senare tider anställd
reparation i kyrkanus sakristia, der den ibåliga pelaren skulle
varit, faus hvarken tecken till någon sådan eller till nägut
i upprått ställvivg der begrafvet lik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free