- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
119

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Konunga-ämnena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

ånhang spökar ännu häromkring, och fastän min son fått
kronan på sitt hufvud och den heliga kyrkan tryckt
inséglet på hans val, så vilja bönderna dock icke anse
honom för laglig konung. De tycka att han är ett
barn, att jag ändå ej är annat än en jarl och att lan-
det behöfde en konung, som vore det mer än till nam-
net. Det har, säger det, alltsedan Sankt Erik, icke
haft annat än sådana. Hvad tycker ni om ett sådant
tal, vördige herre?» =

»Det är lika gudlöst som uppstudsigt,» svarade bi-
skopen.

»Ja visst,» inföll jarlen, »och om en eller annan förde
det, hvad frågade jag då derefter? Den kunde man i
fred låta prata, och, om han blefve för högljudd, ty-
stå honom med tjenliga ’medel. Men när de orden ligga
i tusentals munnar, hvar vill man finna lås åt dem alla?
Uppriktigt sagdt, kära herre, börjar jag ledsna på både
jarlaskapet och sjelfva konungsligheten, och vore rättnu
färdig att byta bort dem båda emot en hederlig fristad
på andra sidan vattnet.»

oHvad säger eders nåde!» ropade biskopen; »skulle
érs nåde vilja öfvergifva sitt land.» . . .

»Det gör jag visst icke gerna, men om landet öfver-
vergifver mig? Så ser det ut, och åtskilliga tankar
hafva på de sista par dagarna börjat uppkomma i mitt
hufvud; men de äro ännu så omogna, att jag bör be-
hålla dem för mig sjelf, tilldess de hinna vexa ut.
Emellertid har jag fått den sure i båten, och kan jag
icke vräka honom öfverbord, så måste jag väl föra ho-
nom i land.» |
” Herr Kol hade väntat att nödgas följa jarlen till
Upsala; men emot all förmodan ställdes färden till
hans eget hem, till Strengnäs, der han fick det, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free