- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
129

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Konunga-ämnena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

»De hafva,» svarade biskopen, »inställt sig, för att
med eders nåde underhandla om en billig förlikning.»

»Förlikning?» upprepade Birger. »Med upprorsmän
underhandlar icke Sveriges konung, utan bödeln. Det
högsta, de kunna vänta, är att han låter döma dem ef-
ter lag och laga stadgar genom én nämnd, sammansatt
af deras likar.»

»Men jag,» sade biskopen häpen, »har gifvit dem
min edliga försäkran, att de här skulle vara trygga,
och på mitt ord hafva de kommit hit.»

»Det var väl då aflat för deras synder ni försäkrade
dem om, vördige herre?» sade jarlen. »Sådant lägger
jag mig aldrig uti och unnar dem gerna all ro till sina
fattiga själar; men jag hafver icke lofvat dem något
annat, än hvad jag lofvat hvarje svensk man, när jag
emottog jarlasvärdet, och hvad jag sedån, såsom ko-
nung Waldemars förmyndare, å hans vägnar utlofvat,
att lag styrka och frid hålla. Konungens fred hafva de
brutit, konungens dom komme derföre öfver dem. Gå,
käre Sven Lafritzon» — han vände sig till förvaktens
befälhafvare, — »och för de goda männen till ett säkert
ställe bakom lägret, och laga att de der blifva väl be-
mötta, men strängt bevakade. Hur är det, Ivar Jons-
son, hafva vi icke Måns Gregersson Lema här? Han,
såsom Westmanna-lagman, är den rätte att föra ordet
i nämnden, och du må utse tolf ärlige och ojäfvige
män att sitta deruti.»

»Men,» ropade biskopen, allt mer förfärad, »mitt löfte!»

»Hvad hår jag med det att göra, frågar jag er än en
gång? Icke vill jag hindra eder att bistå dem med
all andlig tröst, i händelse nämnden skulle finna dem
sakre. Endast jag, såsom härens höfding, kunde gifva
dem lejd, och den hafver jag aldrig gifvit. Mar ni

Junker Carl. 88”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free