- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
143

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den Nykristna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

»Och du ville då,» återtog Partalainen, »döma ditt
bjertas vän till ett lif utan ära, utan verksamhet, för
att spara dig någon obehaglig stund? Se, du tyglar
den modige hästen, du spänner den starke oxen för
lasset, och de lyda och tjena dig. Men icke retar du
dem med onödiga stygn, för att förmå den ena att
kasta dig af sin rygg, och den andra att spetsa dig
-på sina horn. Gör du det, så förderfvar du dig sjelf,
men gagnar och förbättrar icke springaren eller dra-
garen.» |

»De tanklösa, oskäliga djuren, fader!»

.»Den okunniga, vidskepliga och förvillade menniskan
är ett ännu värre djur, min dotter. En gång i en
tid, som hvarken vi eller våra barnbarn eller deras
barn i tredje och fjerde led få skåda, när folkets för=
stånd blifver upplyst, då kan det emottaga ljusets lära
och hon sprida välsignelse öfver jorden. Tilldess bju-
der den sanna visheten, den verkliga menniskokärleken,
att hafva fördrag med sina bröders svaghet, att icke
för de balfblinda tända ett ljus, som deras öga ej kan
fördraga, icke skada sig sjelf, utan att känna gagna
dem. Det är icke mod att gå ut på den nattgamla
isen, som man vet skall brista under fötterna, och de
snåla vågorna svälja sitt byte utan gagn för dem, som
stå qvar på stranden. Det är föga ära att störta sig i
det brinnande buset, för att derutur rycka de redan
förbrända benen af den olycklige, man icke kunnat lef-
vande frälsa undan lågorna. Den kloke offrar icke sig
sjelf, när ban ingenting uträttar med offret. Han söker
göra så mycket godt han förmår, afhjelpa så mycket
ondt, hejda så mycket våld, skingra så många villfa-
relser han mäktar, utså så många frön till en bättre:
säd, som jorden kan emottaga, äfven om han sjelf icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free